Svenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättareSvenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättare

Anders Fredrik Dalin, 1806–1873

Anders Fredrik Dalin

Anders Fredrik Dalin, född 16 mars 1806 i Åängen, är numera mest känd som språkman och lexikograf med uppdrag från såväl kommersiella förläggare som från Svenska Akademien. Inom modern språkforskning har hans insatser som ordboksförfattare på nytt blivit utforskade och uppmärksammade. Mindre bekant är att han hörde till en av de flitigaste skribenterna och översättarna inom Lars Johan Hiertas tidningshus och förlagsverksamhet under 1830- och 1840-talen. I Hiertas vitt spridda skönlitterära häftesserie Läsebibliothek översatte Dalin minst 34 titlar (några tillsammans med andra översättare) under åren 1834–1845, främst av engelskspråkiga författare som Edward Bulwer-Lytton, Frederick Marryat och James Fenimore Cooper. Men även några titlar av danskan Thomasine Gyllembourg anförtroddes Dalin.

Det är svårt att fastställa vilket källspråk Dalin översatte från, men det är inte otroligt att flera av romanerna översattes via tyskan, som var det språk bildade personer behärskade bäst vid denna tid. Romanerna som Dalin översatte var oftast omfattande verk i flera delar. Översättningarna producerades under tidspress, eftersom häftesseriens utgivning rullade på vecka efter vecka med separata häften. Dalins insats som översättare kan inte förtecknas i sin helhet på grund av de osäkra uppgifterna om vem eller vilka som var översättare. Men så mycket vågar man påstå som att Dalin inte bara var översättare, utan även från mitten av 1840-talet i praktiken fungerade som redaktör för Läsebibliotheket och ansvarade för dess redigering och korrektur – detta enligt ett brev från förläggaren Hierta, som blivit alltmer upptagen av sina övriga företag och använde Dalin som sin högra hand för den framgångsrika häftesserien.

Dalins bägge verksamheter som lexikograf och översättare bör ses i ljuset av hans ställning som litteratör i Stockholm från 1830-tal till 1860-tal – en period då både press och bokmarknad förändrades och expanderade. Dalins far arbetade som bruksinspektor i närheten av Eskilstuna. De ekonomiska resurserna i familjen var begränsade, men man satsade på att den äldste sonen skulle bedriva högre studier. Dalin studerade åtta terminer vid Uppsala universitet, predikade med venia och hade som mål att bli tjänsteman. Men tilltagande hörselproblem gjorde att han valde att söka sin utkomst inom den publicistiska sfären i Stockholm, där ett självständigt språkligt arbete kunde bedrivas utan att handikappet hindrade. Lars Johan Hierta blev inkörsporten med sitt tryckeri, sin tidning Aftonbladet från 1830 och sitt nystartade Läsebibliothek från 1833. Till denna smältdegel kom Dalin 1832.

Under denna pionjärperiod kan man föreställa sig hur den unge kandidaten Dalin med vissa litterära ambitioner sökte sig fram bland potentiella uppdragsgivare i huvudstaden. Att hamna i Hiertas nystartade tryckeri var ingen dålig början på att finna sin utkomst. Det enda publicerade skönlitterära alstret från Dalins hand är novellen Neckens ring (åtta sidor), som publicerades i två häften av ett Läsekabinett 1834 utgivet av en konkurrent till Hierta. Berättelsen utspelade sig i Dalins barndomstrakter i sörmländska Näshulta. En religiös pamflett med titeln Strödda tankar i åtskilliga vigtiga religionsämnen utgav Dalin hos Hierta 1841, men trycket gick tämligen obemärkt förbi. För övrigt levde Dalin ett tillbakadraget liv i ett barnlöst äktenskap och ägnade sin systematiska och språkliga arbetskapacitet åt översättningar och ett omfattande lexikografiskt värv.

Dalins översättningar av populära romaner utfördes till belåtenhet, och förläggaren Hierta anförtrodde honom att slutföra ett ofärdigt fransk-svenskt handlexikon 1841. Detta sattes i Hiertas tryckeri med en stereotyperad metod – en modern tryckteknik som passade större verk då man lättare kunde byta ut plåtar till större textmängder. Dalin sammanställde även själv ett motsvarande svensk-franskt handlexikon som låg färdigt 1845. Ett nytt fransk-svenskt lexikon förfärdigades av Dalin under denna period, vilket rönte stor uppmärksamhet. Att Dalin med sina dokumenterade kunskaper i det franska språket inte översatte de voluminösa franska följetongsromanerna i slutet av 1840-talet kan förklaras av att ordboksarbetet tog alltmer av hans tid och att alltfler kvinnor blev städslade som översättare i Hiertas romanfabrik, exempelvis Wendela Hebbe och Carolina Wancke.

Successivt riktade sig Dalins arbete alltmer mot det enspråkiga lexikonets område. Med Ordbok öfver svenska språket 1851–1853 fullbordade Dalin ett stort verk, som ännu idag används av språkforskare och litteraturvetare för att komma 1800-talets språkbruk in på livet. Dalins förklaringar till sin samtids ord och uttryck är en ovärderlig språklig källa och ett pionjärverk inom den svenska definitionslexikografin. Under stora försakelser och mödor förlade Dalin själv sin svenska ordbok, som enligt tidens sed utkom i häftesform (34 häften). För detta arbete förärades Dalin Svenska Akademiens Karl Johans-pris 1851. Till saken hör att Carl Jonas Love Almqvist redan i början av 1840-talet var i färd med en Ordbok öfver Svenska Språket i dess närvarande skick, men bara två häften kom från trycket. Forskningen kring Almqvist har visat att Dalin varit inspirerad av Almqvists ambitiösa och demokratiskt influerade ordboksprojekt.

Dalin utarbetade även ett svensk-tyskt lexikon samt slutligen ett lexikon över norska, danska och svenska. Från 1852 till 1867 var Dalin anställd och avlönad som redaktionsbiträde för Svenska Akademiens ordbok – ett jättearbete som lade grunden till betydande delar av denna. Dalin blev i och med detta uppdrag alltmer engagerad i språkvetenskapliga studier, trots att han formellt sett saknade utbildning och i vissa hänseenden kan betraktas som en amatör på området. Särskilt hård och rättmätig kritik fick han när det gäller etymologierna. Men Dalin trotsade den ibland hårda kritiken och sammanställde till exempel en bok om svenska språkets synonymer, som var unik i sitt slag.

De brister senare tiders språkforskare kunnat finna i Dalins lexikografiska arbeten uppvägs av den noggrannhet, flit och uppriktiga kärlek till språket som Dalin visade i sitt arbete. Denna hängivenhet lär även ha gällt Dalins översättningar. Det återstår för någon språk- eller litteraturvetare att ge sig i kast med att analysera Dalins översättargärning som ett exempel på hur en lexikograf löste språkliga problem och valde lämpliga samtida uttryck i skönlitterära översättningar. De utländska berättelser som Dalin för sin försörjning i parti och minut lät översätta bidrog i hög grad till att föra in nyskriven skönlitteratur på den svenska bokmarknaden. I litteraturhistorien har inte mer än en handfull titlar av den stora mängden översatta romaner överlevt 1800-talet. Trots denna estetiska värdering kan man konstatera att de omfattande romanbyggena inte hade kunnat få en mer kompetent person för sin överföring till det svenska språket än Anders Fredrik Dalin.

 

Bibliografi

Gå till detaljerad bibliografi.

Om Anders Fredrik Dalin

Skrifter av Anders Fredrik Dalin

Översättningar i bokform

Externa länkar