Svenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättareSvenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättare

Astrid Borger, 1912–1985

Foto: Svante S:son Sjöstedt

Astrid Ingeborg Rudberg föddes den 19 juni 1912 och växte upp som det enda barnet till Hildegard, född Hjertquist, och Svante Rudberg. Familjen bodde först i Sollefteå, där modern arbetade som lärarinna och fadern var kapten vid Norrlands trängkår. När Astrid var i yngre tonåren flyttade familjen till Sala och därefter, sedan fadern gått bort, till Nyköping. Att modern var ämneslärare i engelska är något som förmodligen hade betydelse för Astrids framtida yrkesval. Hon fick en god språklig grund redan i hemmet. År 1932 tog hon studentexamen i Nyköping och studerade därefter litteraturhistoria, engelska och tyska vid Stockholms högskola samt stenografi vid Frans Schartaus Handelsinstitut. År 1939 gifte hon sig med ingenjören Gösta Borger och de bosatte sig i Uttran, Botkyrka.

Astrid Borger inledde sin yrkesbana som journalist. Under 1940-talet arbetade hon som frilansare bland annat för Åhlén & Åkerlund och för internationella tidningsförlag. Hon skrev dessutom en sagobok, Tomtebisse och Tomtebosse (1946), och kåserier under pseudonymen Antonia i den populära veckotidningen Hela världen.

Från ungefär 1950 började Borger åta sig översättningsuppdrag. Hon var mycket produktiv under 1950-talet och översatte sex till åtta böcker om året samt ”mängder av noveller och artiklar” för veckotidningar (Expressen 4/11 1961). De första böckerna där hennes namn står angivet är översättningar från engelska, utgivna på Lindqvists förlag: Mr Jones gör ett fynd av Phyllis Matthewman och Catherine av James Hilton (båda 1950). Fram till 1982 utkom långt fler än hundra romaner i hennes översättning. I de allra flesta fallen var källspråket engelska, ibland också danska eller norska, i undantagsfall tyska eller franska.

Barn- och ungdomsböcker dominerar Borgers tidiga produktion. I den kategorin märks exempelvis den populära amerikanska serien om sjuksköterskan Cherry Ames av Helen Wells och Julie Tatham. Borger översatte 20 Cherry Ames-romaner 1956–1966. En annan storsäljande serie som hon försvenskade var Enid Blytons Hemliga sjuan. Bland detektiv- och äventyrsromanerna kan nämnas Släkten är värst av John Dickson Carr (1958), Sara Dane av Catherine Gaskin (1955) och En yankee vid kung Arthurs hov av Mark Twain (1953).

Mycket av det som Astrid Borger översatte hör till populärlitteraturen. Under hennes verksamma tid var det ovanligt att litteraturkritikerna befattade sig med den typen av litteratur och än mindre med dess översättare. Endast vid några få tillfällen gav man hennes översättningar av populärlitterära romaner några omdömen, men då kortfattat, såsom ”bra” eller ”trubbig”.

Borger gjorde sig framförallt känd som Paris-expert – 1961 blev hon uppmärksammad genom att vinna TV-tävlingen Tiotusenkronorsfrågan i ämnet Paris. Hon gavs smeknamnet ”Madame Borger” och intervjuades i dags- och veckotidningar. I artiklarna om hennes tävlingsframgångar hände det att också arbetet som översättare berördes. Hon omskrevs exempelvis som ”hemmafru med två barn som mellan mat, disk och städning roar sig med att översätta romaner och noveller från engelska” (Svenska Dagbladet 29/10 1961), vilket återspeglar något av dåtidens synsätt på översättning. Själv menade hon att arbetet som översättare var idealiskt att kombinera med att vara hemmafru och kallade sig  ”yrkesarbetande hemmafru” (Expressen 29/10 1961).

Berömmelsen ledde till att Astrid Borger anlitades som föreläsare och skribent om Paris och antalet romanöversättningar av hennes hand minskade något. Uppdragen skiftade också delvis karaktär och gjordes för andra förlag än tidigare. Bonniers, Trevi och Bra Böcker fanns bland de nya uppdragsgivarna, och hon tilldelades flera romaner med höga litterära anspråk. Nämnvärda översättningar från den tiden är Mor av dansken Marcus Lauesen (1963) och Opoponax av Monique Wittig (1966) från franska. Om Opoponax skrev Bengt Söderbergh i Expressen (3/2 1966) att den var översatt till ”en smidig och njutningsfull svensk prosa”.

Flera av Astrid Borgers översättningar har utkommit i nyutgåvor ända in på 2010-talet, däribland Oscar Wildes Dorian Grays porträtt. Hennes version har varit standardöversättningen av verket sedan förstautgåvan 1962. Vid en jämförelse mellan översättningen och den första trycka engelska bokutgåvan från 1891 –  som man får anta att Borger utgick ifrån – lägger man märke till att hon här och där förenklat Wildes meningsbyggnad. Andra styckets långa inledningsmening kan tjäna som exempel:

From the corner of the divan of Persian saddle-bags on which he was lying, smoking, as was his custom, innumerable cigarettes, Lord Henry Wotton could just catch the gleam of the honey-sweet and honey-coloured blossoms of a laburnum, whose tremulous branches seemed hardly able to bear the burden of a beauty so flamelike as theirs; and now and then the fantastic shadows of birds in flight flitted across the long tussore-silk curtains that were stretched in front of the huge window, producing a kind of momentary Japanese effect, and making him think of those pallid, jade-faced painters of Tokyo who, through the medium of an art that is necessarily immobile, seek to convey the sense of swiftness and motion.

Borger har delat upp meningen i fyra och stycket är betydligt ordknappare än förlagan.

Lord Henry Wotton låg utsträckt på den persiska divanen och rökte sin vana trogen otaliga cigarretter. Från sin plats kunde han fånga en skymt av det honungsskimrande guldregnet, vars sviktande grenar knappt tycktes kunna bära sin börda av prunkande skönhet. Då och då svepte en fågelskugga över de långa draperierna av tussahsiden framför det väldiga fönstret. Den snabbt flyktade synen förde hans tankar till Tokios jadebleka konstnärer, som genom ett i sig själv statiskt medium eftersträvar att tolka snabbhet och rörelse. (Borger)

Även andra översättare har anpassat den långa meningen. Exempelvis Nils Selander, som genomförde den första svenska översättningen från 1905, har delat upp meningen i tre och i likhet med Borger använder han färre ord än i originalet.

Från hörnet af den persiska divan, där han låg och som vanligt rökte oräkneliga cigaretter, kunde lord Henry Wotton se en skymt af det sött doftande, honungsfärgade guldregnet, hvars vaggande grenar knappat tycktes kunna bära bördan af sin bländande skönhet. Då och då foro de fantastiska skugorna af flyende fåglar öfver de långa sidengardinerna för de breda fönstren och framkallade ett slags japansk effekt. Han tänkte då på de bleka målarna i Tokio, hvilka söka frambringa känslan af rörelse uti en i verkligheten orörlig konst. (Selander)

En tänkbar orsak till Borgers språkliga anpassning är att hennes översättning riktade sig till unga läsare, en målgrupp som hon var väl förtrogen med efter att ha ägnat en hel del av sin översättarbana åt populärlitteratur och romanserier för yngre.

Bibliografi

Gå till detaljerad bibliografi.

Om Astrid Borger

Översättningar i bokform

Bidrag