Svenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättareSvenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättare

Ebba Ramsay, 1828–1922

Foto: Privat

Ebba Gustava Ramsay föddes den 1 oktober 1828 i Stockholm som dotter till tulldistriktschefen Wilhelm Svedin Karström och dennes maka Carolina Catharina Almqvist. I hemmet rådde en stark religiositet. Hon gick i skola i Augusta Bjurströms pension i Stockholm, studerade musik vid Adolf Lindblads institut och läste språk. I hemstaden blev hon verksam i den inomkyrkliga väckelsen och träffade Mathilda Foy, dotter till den brittiske generalkonsuln. Tillsammans blev de några av landets första söndagsskolelärarinnor. År 1856 gifte hon sig med finlandssvenske Carl Magnus Ramsay, kapten vid väg- och vattenbyggnadskåren. Paret flyttade 1860 till Jönköping.

Med religiös övertygelse som grund engagerade sig Ramsay under större delen av sitt vuxna liv i barns och ungas uppfostran och vård. Intresset för handikappade barn hade väckts tidigt och stärks efter en studieresa till England 1854. På 1860-talet grundade hon en småskola i Jönköping, och 1874 kunde hon öppna ett hem för sjuka och ”vanföra” barn, beläget vid Vättern norr om Jönköping. Senare bildade hon tillsammans med prinsessan Eugénie en förening i Stockholm för vård av sjuka barn. År 1880 tillkom Eugeniahemmet. Ramsay gjorde också viktiga insatser för att utveckla epileptikervården i Sverige.

Parallellt med detta bedrev hon ett eget författarskap och stod för en omfattande översättargärning, allting i samma kristliga anda. Författardebuten skedde med Sanning och dikt. Pennritningar från Skärgården (1854). Ramsays diktning utmärktes av traditionell religiös tematik men också av socialt engagemang. I synnerhet efter 1870 blev Ramsay mycket aktiv. Med åren gav hon ut närmare ett hundratal skrifter, egna och översättningar, oftast under signaturen E. R–y. Hennes egna verk ägnades åt anvisningar för söndagsskolan och andliga ämnen, epileptikervård, nykterhetsfrågan och barnhälsa, men förteckningen innefattar också biografier, en vissamling, en sagobok och memoarerna Från mina barndomsdagar 1828–1845 (1919). Ebba Ramsay var utgivare och redaktör av flera skriftserier för söndagsskolor, för en kortlivad barntidning i Göteborg och några missionsblad.

Ramsays omfattande skriftställargärning ska ses mot bakgrunden av den starkt ökande utgivningen av religiösa verk och publikationer vid denna tid. Efter 1850-talets slut, då konventikelplakatet avskaffades och det blev tillåtet att samlas för bibelstudier och samtal i hemmen utan medverkan av präst, underlättades frikyrkorörelsernas uppsving i Sverige. De många skrifterna fyllde ett viktigt behov som underlag för alla som ville diskutera religiösa eller sociala frågor i detta nya sammanhang.

Ebba Ramsays översättningar gjordes huvudsakligen från engelska, i några fall tyska eller franska. Ofta var det fråga om fria översättningar eller bearbetningar, även när så inte angavs. Bland verken märks ett stort antal uppbyggliga skrifter, däribland åtskilliga för ungdom, exempelvis Vändningspunkten i lifvet eller Guds andes nådeverkningar i en flickskola (1853). Flera av de översatta verken är, liksom hennes egna skrifter, i litet format, ofta under hundra sidor och i många fall närmast broschyrer. Ett exempel på ett mer omfattande verk är hennes första översättning: Catherine Maria Sedgwicks Gift och ogift eller Ännu några sanna skildringar ur det husliga lifvet (1852–1853), två band om tillsammans drygt 700 sidor. Ramsay försvenskade ett trettiotal barn- och ungdomsböcker och romaner av signaturen A.L.O.E. (pseud. för Charlotte Tucker). Genom svenska förläggare i Chicago fick flertalet av dessa översättningar god spridning bland de många väckelsekristna svenska utvandrarna i Nordamerika. En annan återkommande utgivare var missionsförbundaren J.A. Lindblads förlag i Uppsala, som gav ut bl.a. Ramsay bearbetning av Ernst Modersohns I människosonens dagar. En berättelse om framtiden (1916). De verk Ramsay översatte hade inte sällan bibliska motiv i lätt dramatiserad tappning och med ett tydligt didaktiskt och uppbyggligt syfte. Flera av översättningarna trycktes om i flera upplagor fram till tiden omkring första världskriget.

Med tanke på hennes pedagogiska och uppfostrande föresatser är det inte förvånande att Ramsay som översättare ofta gjorde stora ingrepp i texterna. Översättningsstrategin tycks ibland ha varit underställd det ideologiska syftet med litteraturproduktionen; åtminstone var det inte alltid så noga med att hålla sig nära originaltexten, och det är rimligt att anta att de många avstegen ibland motiverades med att översättaren bättre än författaren ansåg sig känna inte bara den tilltänkta svenska publikens smak utan också vad den kunde avvara och vad den borde besinna.

Samtidigt tycks de många ingreppen lika ofta ha styrts av pragmatiska motiv. Att en fri översättningsstrategi har tillämpats märks mycket tydligt i Den förlorade ädelstenen (1882) av A.L.O.E. – här har ibland hela stycken kortats ner eller helt enkelt strukits och på andra ställen har en person fått ett annat namn. Ofta är det dock inte ideologiska skäl som ligger till grund för detta; snarare syftar ingreppen till att anpassa texten till ett omfång som passade de svenska utgivarna. En passage i kapitel fem har exempelvis genom uteslutningar och tillägg gått igenom följande omvandling, vilken knappast har någon tydlig ideologisk karaktär:

An old hat, guiltless of brim, and battered in at the crown, surmounted a tangled mass of hair. The bare elbows appeared through the sleeves, the feet trough the worn-out shoes. The rags on the back of the wretched man would hardly hold together. But it was not only want and misery that might be traced on the unwashed, unshaven face. Dermot’s bleared eyes, and reddened nose gave signs of habitual intoxication, while his unsteady gait and thick utterance contradicted his assertion, that the night had been spent ”without a drop of the cratur.”

En gammal hatt, tillplattad i toppen och utan brätten, betäckte knappt den [sic] tofviga hufvudet. De bara armbågarne stucko fram ur rockärmarna, och på fötterna bar han omaka skor. Hans pussiga ansigte, tjocka uttal och ostadiga gång gåfvo till känna en fortfarande rusighet och tycktes motsäga, att han ännu ej smakat en droppe denna morgon.

Ett annat exempel är schweizaren Frédéric Bettex Om smaken. Ett kåseri (1914) som kortats ner till hälften i Ramsays svenska version.

Ramsays insatser som översättare gav en viktig intellektuell stimulans och ideologisk bekräftelse till det frikyrkliga uppsvinget i Sverige under 1800-talets andra hälft.

Ebba Ramsay avled den 29 oktober 1922 i Jönköping.

Bibliografi

Gå till detaljerad bibliografi.

Om Ebba Ramsay

Översättningar i bokform

Externa länkar