Svenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättareSvenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättare

Gabriel Eurén, 1768–1806

<em>Nyare Theaterstycken</em> (1798) av von Kotzebue i översättning av Gabriel Eurén.
Nyare Theaterstycken (1798) av von Kotzebue i översättning av Gabriel Eurén.

I sitt uppslagsverk Svenska vitterheten (1818−1819) skriver Lorenzo Hammarsköld om Gabriel Eurén att han visserligen inte författat något eget originalverk men likafullt torde haft ”ett icke ringa inflytande på denna tidens vitterhet genom sina talrika Öfversättningar, till det mesta af Kotzebue”.

Den vid 38 års ålder avlidne Gabriel Eurén var född i Karlstad den 19 september 1768 som son till Erik Eurén och dennes hustru Brita Kristina, född Hvalström. Fadern hade läst till präst i Uppsala; han var också en upplysningsman som varit lärjunge till Linné och en tid försökt upprätthålla ett lektorat i naturalhistoria i Karlstad. När det inte längre var ekonomiskt görligt hade fadern istället försörjt familjen som lektor i grekiska, hebreiska och senare franska. Sonen Gabriel föddes i hans tredje äktenskap.

Gabriel Eurén blev student i Uppsala 1783 och slog efter studierna in på ämbetsmannabanan, dels vid Uppsala universitets kanslerämbete, dels vid inrikes civilexpeditionen i Stockholm, där han 1803 hade avancerat till förste expeditionssekreterare. Gabriel Eurén var gift med Brita Maria Nordforss, syster till de välbekanta militärerna och skriftställarna C.G. och E.U. Nordforss; efter makens död blev hon känd som innehavare av en flickpension i Stockholm. Att makans släkt stod socialt högt bekräftades av att parets enda barn, Axel − med åren en bemärkt teolog, pedagog och riksdagsman − hade Axel von Fersen d.y. som fadder.

Gabriel Euréns översättargärning är helt kopplad till introduktionen av den omåttligt populäre tyske romanförfattaren och dramatikern August von Kotzebue. Lorenzo Hammarsköld uppger att det var en friherre Jöran Fredriksson Silfverhjelm som hade givit Eurén uppslaget att översätta von Kotzebue. Silfverhjelm hade själv översatt en svit upplysningsskrifter, Samlingar för Hjertat och Snillet i fyra häften 1789. Euréns första översättning blev von Kotzebues succéroman Orthenbergska famillens lidande, utgiven i tre delar 1793−1794. I ett eftertal lägger översättaren ut sin förhoppning om att arbetet ska kunna vara ”nyttigt för en dygdig och känslofull Läsare”, stämma denne till medkänsla med ”olyckans Barn” och stärka varje önskan att ”lindra deras öden”.

Fram till sin tidiga död skulle Eurén översätta ytterligare ett dussin skådespel samt ett par romaner av von Kotzebue. Han tycks ha varit så pass framgångsrik med detta att författarens namn länge var starkt förknippat med översättaren. Men denna association hade inte enbart sin grund i hans duglighet som översättare. Euréns översättningar fick välsignelse från högsta ort då förmyndarregeringen den 4 juli 1793 lät utfärda ett kungligt privilegium, i vilket Eurén gavs ensamrätt att från svenska tryck ge ut vissa verk av von Kotzebue vilka namngavs i privilegiebrevet. Där konstaterades också att Eurén redan hade givit ut några av verken; i andra fall hade han presenterat ”uti Manuscript för Cansli-Collegium en nöjaktig början” (citerat ur Inrikes Tidningar 30/7 1793). Privilegiet gällde i tio år; om någon annan än Eurén under denna tid skulle trycka eller i riket införa dessa skrifter i översättning, hotade vite.

Förmyndarregeringens motiv för att utfärda denna exklusivrätt förblir oklara. Förfarandet tycks ha varit högst ovanligt och framstår som ett undantag. Möjligen hängde det samman med Euréns personliga förbindelser. Fenomenet passar också in i tidens övergripande kulturpolitiska mönster. Eurén översatte under en tid då reaktionen mot upplysningen och i synnerhet den franska revolutionen påverkade det svenska litterära klimatet, inte minst vid teatrarna, vilket kan ha verkat förmånligt för introduktionen av en konservativt och sentimentalt präglad tyskspråkig författare som von Kotzebue. Oavsett om det var fråga om vänskapskorruption, ideologiproduktion eller något annat torde privilegiet först och främst ha syftat till att ge översättaren trygghet i hans arbete.

Gabriel Eurén översatte också delar av Schillers Ande-skådaren, vilken gavs ut i sex band 1798−1802. Den ursprunglige initiativtagaren och översättaren, Thure Winberg, hade avlidit kort efter att det första bandet trycktes. Eurén tycks ha kopplats in för att avsluta utgivningen, oklart från vilken del.

Gabriel Eurén avled den 7 april 1806.

Bibliografi

Gå till detaljerad bibliografi.

Om Gabriel Eurén

Översättningar i bokform

Otryckta pjäsöversättningar