Svenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättareSvenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättare

Holger Petersen Dyggve, 1880–1954

Foto: Privat
Foto: Privat

Holger Niels Petersen Dyggve föddes den 11 juni 1880 i Mariehamn, Åland, som son till ingenjör Julius August Petersen och Anna Lovisa Gustava, född Holmberg. Han hade en verkligt skandinavisk bakgrund: hans far var av dansk-norsk härstamning, medan modern var från Åbo. I en tid då många familjer i Finland bytte sina svenska släktnamn till finska hade hans bror Ejnar, för att betona sin skandinaviska orientering, antagit det från sagorna kända konunganamnet Dyggve. Som Ejnar Dyggve kom han att bli känd i Danmark som arkeolog. Holger Petersen följde sin brors exempel 1928.

Efter att ha tagit studenten 1898 studerade Holger Petersen romansk filologi vid Helsingfors universitet och blev fil.kand. 1903. Han disputerade för doktorsgraden 1925 med en textkritisk avhandling om fornfransk poesi. Hans viktigaste vetenskapliga publikation är en filologisk textkritik av den franske 1100-talstrubaduren Gace Brulé. Vid sidan av Werner Söderhjelm, Oiva Johannes Tallgren-Tuulio och Arthur Långfors hör Holger Petersen Dyggve till en av mest betydande finländska utforskarna av medeltida romanska texter och medeltidskultur.

Under åren 1904–1938 verkade Holger Petersen Dyggve som lärare i franska och tyska vid olika läroverk, mest nämnvärt som äldre lektor vid Svenska Normallyceum i Helsingfors (1922–1938). År 1925 blev han utnämnd till docent i romansk filologi vid Helsingfors universitet och 1938 till personlig extraordinarie professor i samma ämne därstädes. Som professor verkade han intill sin pensionering 1950.

Holger Petersen Dyggve är främst känd som översättare av François Rabelais. Han översatte alla Rabelais romaner om Gargantua, Pantagruel och Panurge: Den store Gargantuas förskräckliga leverne (1944), Pantagruel, de törstigas konung (1945), Gyckelmakaren Panurge och hans giftasfunderingar (1946), Den märkvärdiga resan till Babuc (1948) och Den gudomliga flaskans orakel (1949). Om Rabelais och hans verk hade Börje Knös, som blev känd som översättare av nygrekisk litteratur, skrivit en bok på svenska 1943, vilket inte omöjligt hade inspirerat Petersen Dyggve. Utdrag ur Rabelais verk hade blivit översatta till svenska redan 1902 av litteraturhistorikern Johan Mortensen. Hela serien i Holger Petersen Dyggves översättning publicerades av bokförlaget Söderström & Co i Helsingfors och var illustrerad med Gustave Dorés teckningar. Seriens alla delar var försedda med översättarens noter om 30–60 sidor, tillsammans över 200 sidor av kommentarer, vilket är alldeles exceptionellt i svensk översättningshistoria.

Harry Järv har i sitt förord till romanserien kallat översättningen ”mönstergill”. I sitt grundliga minnestal över Holger Petersen Dyggve har Erik von Kræmer citerat Anders Österlings recension: ”Petersen Dyggve har gått till verket med filologiskt nöje och stilistisk talang”. Däremot var Gunnar Ekelöf, som recenserade de två första delarna, mycket kritisk. Enligt honom var översättningen av den första delen var hållen ”i en aning kurialstil” medan den andra delen ”gör alltför ofta ett besynnerligt, torrt etnologiskt intryck”, fastän den var saftigare och mera orädd än i den första delen. Ekelöf konstaterade också att noterna till den första delen var ”otillräckliga”, i den andra delen rikare. 

Som en kuriös detalj kan man nämna att Petersen Dyggve hade flyttat några avsnitt ur texten till noterna, vilket även Ekelöf hade lagt märke till. I synnerhet ett avsnitt i det trettonde kapitlet av den första delen kan läsas i noterna, eftersom översättaren på grund av dess skatologiska innehåll ansåg det som ”onjutbart för en modern läsare”. Denna typ av tilltag var inte helt ovanligt i andra samtida utgåvor; Erkki Ahti lämnade två verser oöversatta och uteslöt en dikt helt och hållet i sin finska version av Gargantua (1947), vilken han åtminstone delvis hade initierat tack vare den svenska översättningen.

En ny upplaga av Petersen Dyggves Rabelais, med noterna, publicerades av bokförlaget Atlantis i dess klassikerserie under åren 1980–1985. Upplagan var försedd med Harry Järvs efterord.

På 1950-talet fortsatte Holger Petersen Dyggve sin översättarverksamhet med tre viktiga verk från 1400- och 1500-talen. År 1951 utkom den medeltida novellsamlingen Äktenskapets femton fröjder med Kiki Maconis eleganta omslag. Verket översattes sedan till finska av Kristiina Kivivuori från Petersen Dyggves svenska utgåva. År 1954 utkom två ytterligare översättningar av Petersen Dyggve: memoarverket Högförnäma damer av Brantôme (pseudonym för Pierre de Bourdeille) och Heptameron, en novellsamling av drottning Margareta av Navarra. Högförnäma damer var försedd med över 60 och Heptameron med 18 sidor av noter. Här blev det återigen tydligt att Petersen Dyggve var mån om att öka förståelsen för verket genom sina kommentarer. De två sistnämnda översättningarna var utgivna med understöd av de medel som Finlands riksdag hade beviljat för den svenska litteraturens främjande. Alla tre översättningar som Petersen Dyggve gjorde på 1950-talet publicerades av bokförlaget Söderström & Co.

Petersen Dyggve gifte sig år 1907 med Elsa Maria Ulrika Salén, med vilken han fick en son. Han gick bort den 25 september 1954 i Helsingfors. Som personlighet var han tillbakadragen, eller med Arthur Långfors ord: ”Peu sociable tempérament, il vivait très retiré; on ne le voyait guère aux réunions des sociétés savantes. Mais il était fidèle à ses vieilles amitiés” [Föga sällskapligt lagd levde han mycket tillbakadraget. Han sågs sällan på de lärda samfundens sammankomster. Men han var trogen sina gamla vänner].

Bibliografi

Gå till detaljerad bibliografi.

Om Holger Petersen Dyggve

Översättningar i bokform

Bidrag