Svenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättareSvenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättare

Karin Jensen, 1866–1928

Foto: KB

Översättaren och journalisten Karin Jensen, född Lidforss, var dotter till Anne-Marie Swartling och Edvard Lidforss, professor i nyeuropeisk lingvistik och germanska språk vid Lunds universitet, därtill översättare av Cervantes och Dante. Hon växte upp i ett välbärgat hem, som äldsta barn i en syskonskara om fem barn. Bland syskonen fanns den blivande författaren, översättaren och professorn i botanik Bengt Lidforss.

Karin Lidforss tog studentexamen 1884 och arbetade 1886–1891 som lärarinna vid Lunds högre fullständiga läroverk för flickor. Åren 1892–1897 gjorde hon sig ett namn som medarbetare i konservativa Vårt Land. Under dessa år översatte hon sina första längre skönlitterära texter; debuten skedde med den omfattande romanen Hemligheten på Mirbridge (1892) av den brittiske författaren James Payn.

Livet som tidningsskribent lämnade hon emellertid då hon 1897 gifte sig med Alfred Jensen, översättare, författare, journalist och viktig introduktör av slavisk litteratur i Sverige. Alfred Jensen var vid tiden utrikeskorrespondent i Berlin och Wien för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Paret kom att tillbringa stora delar av de första åren som gifta på resande fot. De fick två barn, Anna och Ivo, födda 1899 respektive 1903. Efter att maken 1901 fått arbete vid Nobelinstitutet i Stockholm flyttade paret tillbaka till Sverige från Wien och bosatte sig i huvudstaden, där Karin Jensen kom att verka resten av sitt liv. Nu återupptog hon också översättandet, och det med besked: under sina yrkesverksamma år från 1902 och framåt översatte hon vanligen fyra-fem verk per år.

Som översättare hade Karin Jensen bredd. Hon behärskade åtskilliga språk och översatte från franska, engelska, tyska, norska och danska. Hon tog sig an verk för såväl unga som vuxna läsare och rörde sig över genregränserna; på meritlistan fanns sagor, ungdomsböcker, vuxenromaner och noveller, därtill biografier och facklitteratur om så skilda ämnen som geografi, kulturhistoria, kriminologi, hushållskunskap, stadskunskap och politik – i produktionen finns till och med ett par keramiska handböcker.

Redan tidigt blev Karin Jensen engagerad av flera tongivande förlag; hon kom med åren att anlitas av bl.a. Bonnier, Gleerup, Norstedt, Wahlström & Widstrand och Åhlén & söner. Den lilla förlagskorrespondens som finns bevarad pekar på att Jensen vanligtvis inte påverkade urvalet av verk som skulle översättas, vilket sannolikt förklarar den brokiga publiceringslistan. Hon översatte också för dagstidningar, huvudsakligen kortare bidrag. Bland de namnkunnigaste vuxenboksförfattarna i hennes verkförteckning finns Anatole France, Guy de Maupassant, Agatha Christie och Elizabeth Gaskell. Jensen översatte även Prosper Mérimées långa novell Carmen (1927), som ligger till grund för operan med samma namn.

Men det som Karin Jensen – eller Lidforss-Jensen, som också förekom – idag är mest ihågkommen för är sina insatser inom barn- och ungdomslitteraturen, framför allt som översättare av ett par av 1900-talets mest kända och oftast återutgivna ungdomsboksserier: berättelserna om Anne på Grönkulla och Den röda nejlikan. Båda utkom i Lundaförlaget C.W.K. Gleerups ungdomsbokserie, för vilken Jensen mellan åren 1902 och 1927 översatte inte mindre än 28 titlar, drygt hälften av seriens då utkomna verk.

När Jensen första gången engagerades av förlaget var bokserien relativt nystartad. Buffalo Bill. Den siste store gränskrigaren (1899) blev hennes första uppdrag, och hon översatte sedan nya titlar i rask takt. Tidigt låg hon bakom en ungdomsutgåva av Shakespeares dramer, men i övrigt rörde det sig mest om äventyrsberättelser som utspelades på exotiska platser och som främst riktade sig till pojkar, seriens primära publik. Typiska verk bar titlar som Miles Vennings underbara äfventyr i Afrika (1903) och Luftens konung eller Till Marocko med flygskepp (1908). Längre fram översatte Jensen sex äventyrsböcker av dansken Torry Gredsted. Särskilt populär blev Paw. En dansk indianpojkes äventyr (1920).

Till de mest framgångsrika verken bland Jensens titlar hör baronessan Orzcys två första böcker i succéserien om Den röda nejlikan, utgivna 1907–1908. Dessa hör till de mest återutgivna i Gleerups ungdomboksserie. De överträffas emellertid av den kanadensiska författaren L.M. Montgomerys böcker om Anne på Grönkulla, som bland bokseriens totalt 167 titlar har en särställning i genomslag och antal omtryck. Karin Jensen översatte sex av böckerna i denna svit, vilka alla fick flera nyutgåvor. Den mest spridda är den första, Anne på Grönkulla (1909), som kontinuerligt gjorts tillgänglig ända in i våra dagar – en ny utgåva kom så sent som 2014, mer än ett sekel efter den första publiceringen. Då hade texten förvisso bearbetats vid två tillfällen: inför utgivning 1951 av Britt G. Hallqvist och 1991 av Christina Westman.

Karin Jensen var redan tidigt uppskattad som översättare av ungdomsböcker och betraktades som duktig och initierad, vilket framkommer av kritikerutlåtanden om hennes verk. I en recension av Anne på Grönkulla heter det t.ex. att den är ”ypperligt öfversatt” (Nya Dagligt Allehanda 15/12 1909). En annan recensent rekommenderar boken för alla ”som inte redan funnit den i det välkända förlaget och öfversättarinnans namn” (Göteborgs-Posten 16/12 1909). Karin Jensen borgade för kvalitet.

Enligt rådande översättningspraxis tillät sig Jensen att flitigt göra ändringar, tillägg och strykningar i sina översättningar. I Anne på Grönkulla gjordes åtskilliga ingrepp också på förläggarens inrådan för att  den omfångsrika romanen skulle anpassas till en bokserie där målgruppen var yngre än Montgomerys tilltänkta allåldersläsare. Det mesta av detta finns kvar när boken ges ut på nytt idag. Ändringarna har resulterat i att romanen har fått en tydligare svensk förankring: tedrickande har blivit kaffedrickande och olika typer av naturreferenser och litterära hänvisningar har anpassats till svenska förhållanden. Därmed har det familjära stärkts för de svenska läsarna och identifikationen med personerna har underlättats.

Även om samarbetet med Gleerups har en särställning i Karin Jensens yrkesverksamma liv, översatte hon åtskilliga barn- och ungdomsböcker också för andra förlag. I bokserien P.A. Norstedt & Söners ungdomsböcker utkom exempelvis några berättelser av Bjørnstjerne Bjørnson, för Barnbiblioteket Saga översatte och omarbetade hon en volym Indiska sagor (1914), och för Wahlström & Widstrand översatte hon Charles Kingsleys Grekiska hjältesagor (1924).

Karin Jensen var ansvarig utgivare för den politiska tidskriften Polsk bulletin, som utgavs av polska flyktingar i Sverige 1918–1919. Bland kommitténs aktiva medlemmar fanns även hennes make. Några år senare, 1921, blev Karin Jensen änka. Hon fortsatte att verka som översättare fram till sin död 1928. Då hade hon översatt mer än 130 verk i bokform. Att hon var aktad och uppskattad visar bl.a. de dödsrunor som publicerades i svenska tidningar. I Svenska män och kvinnor (1942–1955) står att läsa att Karin Jensen ”tack vare smidig stil, säker smak och gedigna språkkunskaper, underhållna genom vidsträckta resor, [blev] en av Sveriges mest ansedda och anlitade översättarinnor”.

Bibliografi

Gå till detaljerad bibliografi.

Om Karin Jensen

Översättningar i bokform

Bidrag

Otryckta pjäsöversättningar

Externa länkar