Svenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättareSvenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättare

Levande litteratur

Per Engströms omslag till Beowulf (1959) i översättning av Björn Collinder.

På omslagsflikarna till Georg Büchners drama Dantons död i svensk översättning av Per Erik Wahlund förtecknas 110 titlar i vad som kallas ”Levande Litteratur – Natur och Kulturs klassikerserie”. Utgivningsåret är 1963 och listan betecknar krönet på nära fyrtio års klassikerutgivning inom förlaget. Den innehåller 26 svenska titlar och 84 översättningar, från antika klassiker som Ovidius Metamorfoser till nyare verk som Hagar Olssons Träsnidaren och döden. De flesta av dessa hade inte tidigare utkommit på svenska. Förlaget ville tillföra något till den vanliga läsarens beläsenhet som tidigare inte varit tillgängligt.

I slutet av 1960-talet upphörde tillflödet av nya titlar. Först 15 år senare skulle serien återuppstå, också nu med utländska klassiker i centrum. Levande litteratur ingår i en vindlande förlagshistoria som utgör en viktig del av 1900-talets svenska bildningskultur.

Bakgrund

Bokförlaget Natur och Kultur leder sitt ursprung till den skånske småbrukarsonen Johan Hanssons och hans hustru Jenny Bergquists agitation för georgismen, den jord- och skattereformstanke som utvecklats av den amerikanske sjömannen och filosofen Henry George. Hansson och Bergquist arbetade för att sprida jordränteprogrammet och förmå såväl det socialdemokratiska partiet som liberalerna att föra in det i sin politik, och för att skaffa sig kontroll över sina propagandamedel startade de 1911 Svenska Andelsförlaget, som i huvudsak hade socialekonomisk litteratur i sin utgivning.

I mitten av 1910-talet tvingades paret att skrinlägga sina förhoppningar om politiskt inflytande. Hjalmar Branting avgjorde att georgismen inte skulle skrivas in i socialdemokraternas partiprogram och Andelsförlaget utvecklades efterhand till något mer än en agitationsbyrå. En schism med delägaren Josef Jonsson ledde till att Johan Hansson bröt sig ur, fick bra ekonomiskt vederlag och tog med sig rättigheterna till skriftserien Natur och Kultur. Serien gav namn åt det nya förlaget, som startade den 1 april 1922. Natur och Kultur blev på tio år ett av de främsta förlagen i landet. Genom att knyta ledande forskare och intellektuella till sig som författare i de skiftande ämnen som Natur och Kultur-serien omfattade — från buddhism till bokföring — skaffade man sig ett betydelsefullt kontaktnät. Huvudredaktör för serien var kemisten Iwan Bolin, som höll stramt i sina skribenter.

Starten av klassikerbiblioteket Levande litteratur 1925 ska ses i detta sammanhang. Johan Hansson hade på sina resor tagit intryck av Everyman’s Library och Oxford World’s Classics och avsåg att i serien infoga både skönlitterära böcker och titlar inom historia, filosofi, levnadskonst och naturvetenskap. En redaktionskommitté bildades med framstående namn som Anton Blanck, Einar Löfstedt, Albert Nilsson, Alf Åberg och Fredrik Hjelmqvist. Av de åtta verk som gavs ut i denna första omgång var sju nyöversatta och försedda med orienterande inledningar. Man kan nämna John Stuart Mills Mitt liv, översatt av Alf Ahlberg och med inledning av Eli F. Heckscher, John Miltons Det förlorade paradiset, översatt och med inledning av Frans G. Bengtsson, och Plutarchos Jämförande levnadsteckningar i tolkning och med inledning av Ivar Harrie. Denna första omgång av serien avslutades 1927.

Nylanseringen 1957

Den nystart som gjordes 1957 inledde en storhetstid för Levande litteratur. Den nya serien utgick från 1920-talets utgivning – från 1925 års lista togs alla titlar med utom Plutarchos – samt från förlagets serie Modern Världslitteratur, som 1943–1946 samlat en rad betydande nyöversättningar och ur vilken fyra titlar nu trycktes om. Övriga mer än 100 titlar tillfördes således efter återfödelsen – en mycket hög andel nyöversättningar i jämförelse med andra klassikerserier vid denna tid. Det var också nu som serien fick sitt välbekanta lilla format (110 x 175 mm) med röda skyddsomslag för utländska och blå för svenska författare, prydda med pregnanta omslagsvinjetter.

Nylanseringen av Levande litteratur ingick naturligt i förlagets tradition att föra ihop böcker i serier för att ge kraft åt marknadsföringen. Det lyckades inte så bra 1925 men nu skulle det bli bättre, hoppades man. Alf Åberg, själv verksam som författare och från 1961 som styrelseledamot i förlaget, säger att Johan Hansson under sin första tid hade varit mycket restriktiv med skönlitteraturen men att han nu ville slå ett slag för den. Serien skulle göra en insats för folkbildningen genom att erbjuda böcker som inte tidigare funnits på svenska eller där det behövdes en nyöversättning. Den skulle inte begränsas till skönlitteratur utan även omfatta memoarer, reseskildringar, vetenskap.

Tretton volymer kom 1957. Där ingick både Drottning Christinas Självbiografi och aforismer och Linnés Gotländska och Öländska resa. Efterhand skulle det komma fler klassiska rese- och krigsskildringar, däribland David Livingstones Resor i det okända Afrika (översättning av Margit Wohlin), Caesars Kriget i Gallien (översättning av Åke Fridh) och kardinal de Retz En upprorsmans minnen (översättning av Lorenz von Numers). Dagböcker, brev och minnesskildringar fanns med, både svenska verk som Gustav Vasas brev och Malla Silfverstolpes Memoarer, och utländska som Eckermanns Samtal med Goethe (översättning av Algot Ruhe) och Martin Luthers Bordssamtal (översättning av Gunnar Hillerdal). Härtill kom många skönlitterära verk, från Phaedrus Fabler (översättning av Gerhard Bendz) och Beowulf (översättning av Björn Collinder), över Balzac till Baudelaire och Oscar Wilde. Sammantaget var det ett avsevärt bildningskapital som förlaget under dessa år ställde till den läsande allmänhetens förfogande för ett rimligt pris, ofta under 10 kronor per volym. Bertil Molde, som under några år var redaktionschef på förlaget innan han gick till Språkvårdsnämnden, ledde seriens nyetablering.

Ännu en nystart

I slutet av 1960-talet kom Carin Österberg in som vd för Natur och Kultur. Hon ansåg att försäljningssiffrorna för Levande litteratur inte dög och avbröt utgivningen. Flera av översättningarna såldes till andra förlag. En kulturell prestigevinst hade förlaget ändå gjort med den rikhaltiga klassikerutgivningen. Den vinsten fäste vid ”varumärket” Natur och Kultur.

Här följde således ett uppehåll i klassikerutgivningen, men den skulle återupptas. En dag 1981 kom Ingvar Björkeson, stödd av Olof Lagercrantz, upp till förlagschefen för allmänlitteratur Lennart Wolff och erbjöd sin nya, spänstiga och levande översättning av Dantes Divina Commedia. Bonnier och Norstedt hade avböjt men här blev det ja. Levande litteratur kom till liv igen 1982. Med åren blev det en lång rad tolkningar av Björkeson: Homeros Iliaden och Odysséen, Vergilius Aeneiden, två volymer med Pindaros Oden, Propertius Elegier, därtill yngre klassiker som Petrarcas Kärleksdikter och John Miltons Det förlorade paradiset och Det återvunna paradiset. Björkesons texter har fått intresseväckande introduktioner av Olof Lagercrantz, Bengt Holmqvist och Sture Linnér. Som helhet är det en betydande kulturgärning.

Fördelning mellan källspråk

Av de 133 verk som Libriskatalogen förtecknar i serien från 1925 till nutid utgörs 105 av översättningar fördelade på följande språk: engelska (35 verk), franska (14), latin (11), klassisk grekiska (11), tyska (10), ryska (9), italienska (4), nygrekiska (3), danska (2), övriga (6). Översättningarna från engelska står alltså för en tredjedel av det totala antalet, vilket är långtifrån den dominans för engelskan som råder inom dagens översättningslitteratur. Franskan och tyskan har en stark ställning (23 %), liksom latinet och den klassiska grekiskan (21 %) — som det anstår en klassikerserie. Även ryskan är väl representerad. Den mest framträdande författaren bland de översatta är Shakespeare med nio verk, lika många som alla de ryska översättningarna tillsammans. Proportionerna kan sägas avspegla en kulturell kanon under förändring. Det engelska inslaget är inte helt dominerande men påtagligt starkare än det tyska och franska. Det hade antagligen varit än mindre om serien startats omkring år 1900. Latinets, grekiskans och italienskans framträdande plats i Levande litteratur från 1980-talet och framåt står inte i proportion till dessa språks ställning i den nutida svenska bildningen. Den är resultatet av en enskild översättares arbete. Ingvar Björkeson präglar nära nog hela förnyelsen av serien från första utgåvan av Dante 1983.

Översättarna

Under seriens storhetstid engagerades en rad andra kvalificerade översättare som Björn Collinder med åtta Shakespearedramer och Helga Backhoff-Malmquist med verk av Dostojevskij, Leskov, Tolstoj och Andrejev. Andra som gav serien profil var Per Erik Wahlund (Büchner, E.T.A. Hoffman), Birgit och Mårten Edlund (Cooper, Hawthorne), medan Johannes och Brita Edfelt både översatte och skrev inledningar. Andra översättare som gjort särskilt nämnvärda insatser har varit Gun och Nils A. Bengtsson (Fielding), Erik Blomberg (Baudelaire), Anders Byttner (Russell), Hjalmar Dahl (Gontjarov, Turgenev), Britt G. Hallqvist (Goethe), Karin Hybinette (Machiavelli), Majken Johansson (Dickens), Ritva Jonsson (Swedenborg), Ebbe Linde (Xenofon), Gunilla Nordlund (Balzac, Emily Brontë), Lorenz von Numers (Montaigne), Konrad Marc-Wogau (Berkeley, Descartes, Leibniz), Jan Stolpe (Aristoteles, Rousseau) och Nils Uddenberg (Darwin).

Levande litteratur idag

Idag håller förlaget 45 klassiker i tryck. Dessa förtecknas visserligen inte under rubriken Levande litteratur i nätkatalogen men beteckningen återfinns på den mer elegant lanserade delen av utgivningen, där alla Björkesons översättningar ingår. Andra välbekanta titlar har också fått äran att bära den finare dräkten, till exempel Machiavellis Fursten, som översattes av Marco Morner 2009, och Henry David Thoureaus Walden, översatt av Peter Handberg 2006. Här finns även en nysatsning från 1990-talet, Levande svensk poesi i urval av Björn Håkanson.

Vid sidan av detta hålls ett trettiotal andra klassiker i tryck i en särskild pocketserie. Här återser man gamla bekanta från 1950- och 1960-talet, som Rousseaus Bekännelser (översättning av David Sprengel), Goethes Faust (översättning av Britt G. Hallqvist), Austen, Cervantes, Flaubert, Tjechov, Zola och andra, men också nyutgåvor av färska översättningar ur förlagets övriga utgivning, såsom Lennart Warrings och Taina Kantolas översättning av Gilgamesheposet.

Seriens namn kan uppfattas som en besvärjelse. Detta är vad man hoppas ska leva vidare — en orientering för den som vill bilda sig en uppfattning om vad som är värt att läsa.

Referenser

Gå till detaljerad bibliografi.

Referenser