Svenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättareSvenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättare

Oscar Heinrich Dumrath, 1844–1929

Foto: Ludvig Quist
Foto: Ludvig Quist

Oscar Heinrich (även Henrik) Dumrath föddes i Stockholm den 24 januari 1844. Han var son till hovsnickarmästaren Johann Heinrich Dumrath och dennes hustru Johanna Charlotta, född Körner. Fadern drev en större möbelfabrik och kom från en framstående släkt av snickare som under svensktiden i Pommern hade rört sig fram och tillbaka mellan Stralsund och Sverige. Dumrath avlade studentexamen i Uppsala 1864 och studerade sedan medicin vid universitetet där, av allt att döma utan att ta någon examen. Han övergick istället till litterär verksamhet, som författare, översättare och redaktör. Åren 1883−1899 var han medarbetare och utrikesredaktör vid Nya Dagligt Allehanda, 1889−1894 redaktör för tidskriften Ute och Hemma och 1904−1909 för konversationslexikonet Folkets bok. På flera av dessa poster ingick olika former av översättning eller bearbetning av utländska texter i arbetsuppgifterna.

I sitt första äktenskap var Dumrath gift med Edla Cecilia Pettersson. I folkbokföringen 1878 uppges att Dumrath var ”med anledning af oenighet i äktenskapet utskrifven och rest till Köpenhamn”. Skilsmässa följde inom kort och hustrun emigrerade till Frankrike. Enligt något motsägelsefulla uppgifter tycks Dumrath sedan ha gift om sig med tapetserardottern Sigrid Helena Alexandra Sundström, samt 1899 ingått ett tredje äktenskap med Anna Hilda Sedelin, även hon tapetserardotter.

Från 1880-talets mitt och i ett fyrtiotal år framöver var Oscar Heinrich Dumrath, vid sidan av O.W. Ålund, en av landets mer välkända introduktörer av nya populärvetenskapliga rön. I detta var han verksam både som författare och översättare, två uppgifter som ofta smälte samman. Hans eget namn stod under ett femtiotal facklitterära titlar av vitt skilda omfång och ämnesriktningar: där fanns uppslagsverk, flerbandsverk och smärre skrifter i ämnen som spände från Spinoza (1908) till Förstoppning och hämorroider (1915). I flera fall rörde det sig om kompilationsverk, det vill säga översättningar och bearbetningar från flera utländska förlagor, sammanfogade av Dumrath till en helhet på svenska. Ofta angav titelbladet åtminstone några av de källor Dumrath utgått ifrån, ibland bara något i stil med ”efter de bästa källor”. Återkommande ämnen var historia, geografi, medicin och hemmets skötsel.

Det som framförallt stod i centrum för den flera gånger gifte Dumrath – i synnerhet i dessa kompilationsverk men också i urvalet av ”rena” översättningar − var frågan om den äktenskapliga samlevnaden och kvinnans ställning i samhället. Ämnet sysselsatte honom i årtionden: en av hans tidigaste översättningar var Paradoxer i ”Konventionella nutidslögner” (1885), en debattskrift av den tyske författaren Karl Bleibtreu, som här gav ett svar på Max Nordaus omdebatterade kritik av äktenskapet i Konventionella nutidslögner, översatt av Erik Thyselius 1884.

Dumraths urval på detta område hade en oavvislig konservativ grundton i den meningen att böckerna ofta hävdade det naturgivna och det rationella i en traditionell uppdelning av manliga och kvinnliga ansvarsområden i hem och samhälle. Med stöd i ett vetenskapligt, gärna läkarvetenskapligt, etablissemang försvarade verken status quo i den borgerliga familjebildningen gentemot kvinnoemancipationen. Tidens vetenskapliga förnuft kom också till uttryck i återkommande utläggningar av socialdarwinistisk natur rörande familjebildning och barnalstring, exempelvis i beklaganden över att den moderna eran gav ”svagare” individer bättre möjligheter till fortplantning. Ett stort upplagt verk i denna anda var Människan. Mannen och kvinnan, deras förhållande till varandra, till samhället och kulturlifvet (1914), utifrån främst tyska källor. Vid sidan av den tyskspråkiga världen var Storbritannien den främsta källan för Dumraths översättningar och kompilationer på området.

Samtidigt som den moraliserande tendensen i flera av dessa verk var tydlig, var nog andra delar till stor praktisk nytta för läsarna. De utförliga faktaupplysningarna om allt från hushållsgöromål till graviditetens förlopp och könsorganens uppbyggnad var säkert behövliga för många, oaktat den övergripande ideologiska tendensen. Ett verk som Kvinnans könslif (1896), en ”bearbetning efter de bästa källor”, var allt annat än befriat från idag förlegade uppfattningar om manligt och kvinnligt, men den var samtidigt en informationsskrift, full av anatomiska teckningar och detaljbeskrivningar som vid tiden inte var så vanliga i det någorlunda sedesamma formatet.

Det är svårt att avgöra hur pass beroende Dumrath var av sina förlagor på textnivå i dessa kompilationsverk. Kanske var han främsten förmedlare av vissa faktasammanställningar och ställningstaganden, och som sådan också något av en dold agendasättare i den svenska debatten om ”kvinnosaksfrågan”.

Utanför kompilationsverken, bland de översättningar där Dumraths namn var underordnat originalets upphovsman, återfanns en rad franska, tyska och engelskspråkiga författare, sammanlagt ett fyrtiotal verk. Ämnesvalen var tidstypiska: det var fysiologi, evolutionslära, Stanley och Livingstone, nationalekonomi, metrologi och andra ”naturkrafter”, men också hypnotism. Därtill översatte Dumrath flera omfattande historiska verk. Tidstypiskt var också tvåbandsverket Jorden och dess folk av österrikaren Friedrich von Hellwald, som var omtalad för sina rasdarwinistiska teorier. Den ende författare som Dumrath översatte flera titlar av − sex verk under åren runt sekelskiftet − var den brittiske tänkaren John Ruskin, välkänd för sina religiöst utopiska, protosocialistiska idéer. Också några av dessa böcker berör frågan om förhållandet mellan makarna eller mellan samhället och familjen.

Till Dumraths fåtaliga skönlitterära översättningar hörde berättelser av Balzac och Scott, samt åtminstone en av Edward S. Ellis populära indianböcker, Ljudlösa steg (1915), som fick ett långt liv i skriftserien B. Wahlströms ungdomsböcker, där den utkom i nyutgåvor i över ett halvsekel.

I enlighet med tidens praxis sattes Dumraths namn (eller oftare signaturen O.H.D.) vanligen ut då förlagen annonserade nya titlar av hans hand. Som översättare var han knappast osynlig, snarare välbekant just i den rollen.

Oscar Heinrich Dumrath avled den 9 januari 1929, passande nog på Guldbröllopshemmet på Södermalm.

Bibliografi

Gå till detaljerad bibliografi.

Översättningar i bokform

Bidrag