Svenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättareSvenskt översättarlexikon - biografiskt uppslagsverk över svenska översättare

Oscar Nachman, 1870–1934

Oscar Nachmans översättning av Nils Meyns Atlantis (1930).
Oscar Nachmans översättning av Nils Meyns Atlantis (1930).

Oscar Reinhold Nachman föddes i Stockholm den 8 mars 1870 som son till speditören Knut Aron Nachman och dennes hustru Johanna Theresia Konkordia, född Carlbom. Modern avled tidigt och en av faderns äldre släktingar från Tyskland tog därefter över skötseln av hushållet. Oscar var äldst av tre syskon. Han läste vid Jakobs lägre elementarläroverk, men det är oklart om han fick någon utbildning därefter − av allt att döma började han istället arbeta i faderns rörelse. År 1890 var han skriven som ”kontorsbiträde”, 1903 som ”kontorist”.

Efter att fadern avlidit 1912 tycks familjens ekonomi ha försämrats. Från denna tid är Nachman skriven som ”translator”. Det är också nu han inleder sin verksamhet som skönlitterär översättare. Oscar Nachman skulle hastigt utveckla sig till den kanske mest produktive översättaren av sin tid, med uppemot fyrahundra enskilda titlar av över hundra författare, och det under en knappt tjugofem år lång verksamhetstid. En arbetstakt på omkring femton titlar per år framstår inte som helt rimlig, inte ens med en så utpräglad dussinlitteratur, ofta i korta format, som Nachman främst skulle arbeta med. Möjligen dolde det sig flera personer, kanske familjemedlemmar, bakom namnet.

I ett av få brev som finns bevarade från Nachman (till Birger Wahlström 1/3 1925) säger han sig dock arbeta omsorgsfullt. Han beskriver här sitt arbete med Dumas över niohundra sidor långa Greven av Montecristo (1925). Nachman ska först ha ägnat två veckor åt att grundligt läsa igenom verket och har sedan gått igenom varje kapitel ”1 à 2 ggr” innan han översatt det under 10−12 timmar långa arbetsdagar.

I vanliga fall klarar jag 7-8 maskinskriva sidor om dagen [...]. Det torde inte vara Er obekant, att jag vill och framförallt måste arbeta så mycket krafterna stå mig bi, men jag säger uppriktigt, att om jag ännu en gång skulle bli erbjuden ett lika stort översättningsarbete under samma betingelser − d.v.s. med bibliotekslånat original, som man icke vågar sätta ens den minsta lilla prick i, så skulle jag åtminstone ta mig en ordentlig fundering, innan jag åtog mig arbetet.

De verk Oscar Nachman översatte kan delas in i spänningslitteratur, romantik, pojkböcker och flickböcker. Utöver detta översatte han också allmänromaner och ett par klassiker i vardande. Översättningarna gjordes främst för Holmqvist, Nordiska förlaget och Birger Wahlström. Många av verken utkom i tidstypiska billighetshäften, en stor del var strax under hundra sidor i omfånget. En del av texterna kunde dock få viss livslängd och tryckas om åtminstone under mellankrigstiden.

Ur spänningslitteraturen översatte Nachman ett stort antal verk med titlar som Den svarta stiletten (1914) och Juvelskrinets hemlighet (1923). Han kom tidigt att översätta några av A.C. Doyles verk om Sherlock Holmes. Ännu längre ner i den engelskspråkiga kolportagevegetationen hämtade man upp författare som A.C. Gunter, Anna Katherine Green, Fergus Hume och Edgar Wallace.

Den största posten i Nachmans verklista upptas av den romantiska vuxenlitteraturen: dels något äldre sedeskildringar, dels samtida, mer vågade verk, gärna med genretypiska titlar som När lidelserna rasa (1920) och Gyllene bojor (1927). Inslaget av tyskspråkiga, ofta kvinnliga författare var avsevärt större här än i urvalet av spänningslitteratur. Bland de flitigast förekommande namnen i verklistan finns Bertha Behrens (pseudonym för Wilhelmine Heimburg; ett tiotal titlar), Nataly von Eschstruth (ett dussintal verk) och Anny Wothe (cirka tjugo titlar). Till samma grupp kan man nog också räkna de sex romaner av fredspristagaren Bertha von Suttner som Nachman översatte på 1910-talet. Inte sällan var dessa titlar något äldre än spänningslitteraturen, skrivna under slutet av 1800-talet snarare än i översättarens samtid. Bland de engelskspråkiga författarna i samma litterära landskap fanns Margaret Wolfe Hungerford (drygt tjugo titlar), samt Beatrice Harraden, vars Skepp som mötas i natten (1912) blev mycket populär.

Den mer samtidsnära romantiken var ofta djärvare, ibland på gränsen till skandalen, som Margarethe Böhmes En fallen kvinnas dagbok (1920). Till samma milt skandalösa samtidslitteratur hörde titlar som W.J. Lockes Marcus Ordeynes moral (1919), vilken samtidigt kom ut i en konkurrerande översättning av Märta Lindqvist; och de Maupassants Kvinnogunst (1925), vilken senare skulle få flera omtryck under titeln Bel-Ami.

För barn och unga översatte Nachman äventyrslitteratur och flickböcker. Nachmans version av Hugos Ringaren i Notre-Dame (1928) skulle tryckas om in på 1970-talet. Han låg också bakom verk av Rudyard Kipling och Jack London, samt en stor mängd söderhavsberättelser, indianberättelser och äventyrshistorier med titlar som Den vita apachen (1920) och Poströvaren i Texas (1921). För B. Wahlström översatte han åtskilliga verk av James Fenimore Cooper, ett tiotal av E. Marlitt (pseud. för den tyska författarinnan Eugenie John), flera berättelser av den danske äventyrsförfattaren Niels Meyn, Jules Vernes Från jorden till månen (1922) och Emma Orczys Den röda nejlikan (1927). För Holmquists översatte han flera äventyrshistorier av H.R. Haggard, däribland den populära Kung Salomos skatt (1929).

Flickböckerna översattes huvudsakligen för B. Wahlström, även här huvudsakligen tyska och engelska titlar. Typisk var backfishförfattaren Bertha Clément, vars Flickförbundet Silverkorset (1927) med åren fick flera nyutgåvor. Emmy von Rhodens populära Der Trotzkopf, på tyska 1885, fick en populär svensk version i Nachmans En yrhätta (1919).

Bland de mer välkända författarna i Nachmans verkförteckning återfanns Nobelpristagaren Paul Heyse och Lev Tolstoj, av vilken han – sannolikt från tyska – översatte Kreutzer-sonaten (1914) och Anna Karenina (1928). Den senare utkom för övrigt nästan samtidigt i ytterligare två nyöversättningar: av Sigurd Agrell respektive Blenda Svensson. Med tiden blev det slavisten Agrells version som överlevde − förmodligen var det också den enda som var översatt direkt från originalet.

Någon särskild uppmärksamhet fick aldrig Oscar Nachman för sin översättargärning. Han − eller om det nu var fler personer som dolde sig bakom namnet − hörde till sin tids anonyma massproducenter av underhållningsläsning. I detta kom han också att ge sitt undanskymda bidrag inte bara till förlagskassorna utan också till kanoniseringen av flera utländska författarskap i Sverige.

Bibliografi

Gå till detaljerad bibliografi.

Översättningar i bokform